Här, i Finspång i norra Östergötland, 30 km väster om Norrköping, stod en gång den moderna industrins vagga. Rötterna går ända tillbaka till 1400-talet!
År 1631 köpte holländaren Louis De Geer Finspongs Bruk av Kronan och Finspångs storhetstid inleddes. I flera hundra år var Finspång en av de största kanontillverkarna i världen!
Den eran tog ett abrupt slut 1911 då Nordiska Artilleriverken gick bankrutt. Bara två år senare köptes hela industriområdet inklusive Finspångs Slott (byggt 1668-1685 av Louis De Geer d.y.) och omgivningarna av STAL ("Svenska turbinfabriks aktiebolaget Ljungström"). Den något fredligare ångturbintillverkningen inleddes...
Svensk turbinhistoria går tillbaka till 1893 då Gustaf De Laval startar De Laval Ångturbin AB i Nacka, Stockholm. År 1913 börjar bröderna Birger och Fredrik Ljungström att tillverka sin motroterande radialångturbin. Platsen är Finspång och namnet Svenska Turbinfabriks Aktiebolaget Ljungström - STAL.
De Laval och STAL är delvis konkurrenter, även om STAL främst arbetar med stationära ångturbiner för generatordrift och De Laval med örlogsfartyg och snabba handelsfartyg.
Vid 50-talets slut går företagen samman och verksamheten samlas i Finspång. Under namnet Stal-Laval utvecklas ångturbindrivna fartygsmaskiner med stor framgång. Sammanlagt levereras 328 maskinerier, varav några till de största fartyg som någonsin byggts. Epoken upphör 1973 då oljekrisen tränger undan ångturbinerna till förmån för dieselmotorer. Istället inleds en lång period av leveranser till de svenska och finska kärnkraftsprogrammen. Av totalt 18 ångturbinsträngar i svenska kärnkraftverk levereras 16 från Finspång. I början av det nya årtusendet har ångturbinerna hittat en ny nisch att dominera - nämligen den för stora solkraftverk, denna gång finns dock marknaden av naturliga skäl utanför Sverige.
Redan 1944 inleder STAL ett utvecklingsarbete kring gasturbiner. På uppdrag av Svenska Flygvapnet utvecklas därtill tre olika jetmotorer som får namn efter sjöarna mellan Finspång och Norrköping. "Dovern" håller högsta internationell klass när den 1951 är klar för serietillverkning. Till stor besvikelse väljer Flyg-vapnet en utländsk motor men STAL omsätter snabbt kunskaperna i stationära gasturbiner. 1955 presenteras GT35, baserad på den tänkta jetmotorn "Glan". Turbinen, ursprungligen på 10 MW, är idag inne på sin fjärde generation och ger 17 MW. Modellen heter sedan några år tillbaka "SGT-500".
Sedan dess har ytterligare sex typer av gasturbiner utvecklats. Den senaste heter SGT-700, en kompakt, kraftfull och effektiv gasturbin med förnämliga miljödata, avsedd för såväl kraftproduktion som mekanisk drift. Störst av dem alla är dock SGT-800 med sina 47 MW(e) i uteffekt och mycket konkurrenskraftiga livscykelkostnader.
Vi har haft många namn genom åren: Stal-Laval, ASEA Stal, ABB Stal, ABB Alstom Power och Alstom Power. Idag heter vi Siemens Industrial Turbomachinery AB och är en del av den världsomspännande Siemenskoncernen.
Förminska textstorleken Förstora textstorleken Textstorlek
Minska textstorlek Förstora textstorlek Textstorlek